jag_hatar_det_här

Måste få ta och skriva ett typsikt gammalt jag-mår-dåligt-inlägg. Fick någon tändning som triggade igång de gamla banorna. Vill vara själv men vet ändå hur det går. Men det spelar ingen roll för jag är själv. Man borde ju tycka att jag kunde vara van vid det är taget men det slår mig med samma kraft varje gång, särskilt nu när jag varit så oklanderligt lycklig på sistone, jag antar att det är mitt personliga helvete, är jag lycklig tillräckligt länge så ska det sedan jämnas ut med ett riktigt jävla break down. Är dock inte lika trasig som förr, varken fysiskt eller psykiskt och nu när jag skriver just det så känner jag att jag kan få kraft från det. Att kunna säga att jag är starkare och bättre än så och att en liten del hänger på. Den där lilla delen kan vara avgörande, den var det ikväll.