Ta mig med dig. Glöm mig inte

 Sitter och känner mig lite konstigt sviken på något sätt. Inte deprimerad eller något sådant men lite utanför allt. Lite utanför allt det roliga och utanför allas relationer och sviken. Vet inte varför jag känner mig sviken egentligen, har kanske med att göra med att jag är så trött i kroppen efter hårt gym igår och lååång promenad idag, och seg i huvudet efter en vecka i skolan. Fast det ligger nog lite sanning i det hela också, jag har alltid varit lite utanför, lite för komplex och egen för att passa in bland de typiska tonåringarna jag är dömd att leva mina dagar med.
Flyr min ensamhet in i andra världar, Midgård och Hogwarts får gärna omsluta mig och ta med mig här i från.